Därför bör anonyma konton förbjudas

I valrörelsen 2022 avslöjade programmet Kalla fakta hur fem av åtta riksdagspartier var villiga att med olika kreativa upplägg kringgå förbudet mot anonyma partibidrag som finns i lagen (2018:90) om insyn i partiers finansiering (insynslagen). Det fem partier som ertappades var Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna samt Liberalerna.

I valrörelsen 2024 har Kalla fakta avslöjat hur Sverigedemokraterna driver anonyma konton på sociala medier som styrs av partiets kommunikations­avdelning. På kontona har Sverigedemokraternas anställda uttalat sig respektlöst och nedsättande, bland annat om företrädare för de andra Tidöpartierna.

Sverigedemokraternas brott mot Tidöavtalets princip för extern kommunikation har påtalats av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, vilka har krävt och fått en ursäkt.

Men Sverigedemokraternas agerande och vägran att sluta med anonyma konton är ju helt vid sidan av hur partier kan tillåtas driva politik i en demokrati. Att ett riksdagsparti vid sidan av sin öppna verksamhet också för ut sin politik genom anonyma konton på sociala medier i syfte att påverka den allmänna debatten är oförenligt med grundläggande principer om öppenhet och ansvarsutkrävande.

Sverigedemokraterna motiverar sina anonyma påverkanskonton bland annat med att partiet tycker sig ha sämre villkor att verka på än andra partier (fast de fick drygt 1,3 miljoner röster i senaste riksdagsvalet) och att deras egna konton ofta drabbas av massanmälningar (fast medieplattformarna plockar bara bort innehåll som strider mot deras regler). Det är verkligen principlösa resonemang.

Liberalerna har, förutom att påtala det oacceptabla i att Sverigedemokraternas har egna trollkonton, gjort klart att man snarast vill se lagförslag som förbjuder partier att sprida politiska budskap eller göra reklam anonymt.

Jag är Liberalernas representant i den parlamentariska kommittén ”Förstärkt insyn och transparens i finansieringen av politiska partier”, där ett initiativ till nya lagstiftning kan tas. Kommittén tillsattes som en reaktion på 2022 års avslöjande och hanterar bland annat frågor om anonymitet och stöd till partier. Den nuvarande insynslagen syftar bland annat till att trygga öppenhet och insyn i hur partier finansierar sina verksamheter. Kommittén ska överväga en reglering som ställer krav på transparens mellan partier och så kallade lobbyister.

Det är förvånande att en del verkar mena att Liberalernas krav att frågan om förbud ska tas upp av insynskommittén innebär att man vill ”begrava” frågan i en utredning, när detta är det snabbaste sättet att få Sverigedemokraterna att sluta att administrera trollkonton. Det gäller att hålla huvudet kallt och använda den normala lagstiftningsproceduren – alltså att regeringen tillsätter en statlig utredning eller parlamentarisk kommitté, skickar det färdiga betänkandet på remiss, sammanställer remissvaren och först därefter går fram med en proposition.

Tyvärr hamnar kraven på att Sverigedemokraterna ska sluta med anonyma konton i skymundan för frågan om vad Liberalerna och andra regeringspartier tycker om partiets agerande. Men varken uppmaningar från andra partier eller en regeringskris stoppar Sverigedemokraternas anonyma konton, vilket däremot ett förbud i lag kommer att göra. Därför är lagstiftningsvägen bättre. I fråga om avslöjande av missförhållanden inom offentlig verksamhet, kontakter med media med mera har anonymitet en plats, men inte som ett sätt att med påhittade identiteter driva ett partis politik.

Möjligheten till ansvarsutkrävande är ett av demokratins fundament. Den ska inte kunna sättas ur spel genom etablerade politiska partiers anonyma påverkansoperationer. I Liberalernas krav att ett förbud ska utredas finns både en tydlig protest gentemot Sverigedemokraternas agerande och ett krav på förändring.

Eva Edwardsson
representant (L) i 2023 års insynskommitté