Var tredje patient nekas rätt till palliativ vård. Region Uppsala måste agera, skriver Malin Sjöberg Högrell med flera.
Måttet på ett anständigt samhälle är hur vi tar hand om våra allra sköraste. När livet går mot sitt slut ska ingen lämnas i smärta, otrygghet eller ensamhet. Varje människa förtjänar ett värdigt avslut. Men i Region Uppsala är den palliativa vården idag ett postkodlotteri där var tredje patient nekas den specialiserade hjälp de har rätt till. Det är ett djupt ovärdigt svek i slutet av en människas liv som kräver omedelbar politisk handling.
Rätten till en värdig död, fri från onödigt lidande, är inte bara en medicinsk fråga, det är en djupt mänsklig rättighet. Den palliativa vårdens fundament är att lindra lidande och främja livskvalitet när bot inte längre är möjlig. Ändå visar den nationella rapporten ”Ojämlik tillgång till specialiserad palliativ vård i Sverige” från februari 2026 att Region Uppsala misslyckas med att ge sina invånare den tryggheten.
Siffrorna är lika beklämmande som de är orättvisa: 34 procent av de patienter i vårt län som bedömdes vara i behov av specialiserad palliativ vård under 2024 fick den aldrig. Bakom varje datapunkt döljer sig en döende människas öde, tvungen att tillbringa sina sista dagar utan den lindring eller det stöd som han eller hon verkligen behövde. En förälder, en partner eller en nära vän som inte fick det slutet som de förtjänade.
Det är en sanning som borde få varje beslutsfattare att känna ett djupt obehag och få dem att ställa sig frågan: Hur kunde det ens bli såhär?
Liberalerna har länge varnat för att de rutiner som finns på papperet inte når fram till sängkanten. Trots att nya riktlinjer införts vittnar patienter, närstående och personal om en splittrad vård. Det råder en oacceptabel osäkerhet kring ansvarsfördelningen mellan vårdcentraler, kommunal hemsjukvård och den specialiserade vården.
Utan expertis vid sängen blir vården reaktiv istället för förutseende. Den som kämpar för sitt andetag ska inte behöva vänta på en jourläkare som inte känner till patientens historik.
Vi kan inte acceptera att Region Uppsala fortsätter att blunda för dessa brister. Den liberala humanismen kräver att individens behov sätts främst, hela vägen. Vi har därför föreslagit i en motion till regionfullmäktige att regionen bör:
1. Utarbeta ett skarpt förbättringsprogram. Regionen måste införa tydliga mål för att stänga gapet mellan behov och tillgång. Ingen ska nekas specialiserad palliativ vård.
2. Öka antalet specialistvårdplatser. Vi behöver fler platser och en organisation som speglar de medicinska kraven, även på våra högspecialiserade sjukhus.
3. Inrätta en tydlig ansvarsstruktur. Varje patient i palliativ fas ska ha en namngiven fast läkarkontakt på sin vårdcentral med ett helhetsansvar. Vi måste sluta låta människor falla mellan stolarna.
4. Införa transparent kvalitetsredovisning. Genomför en årlig redovisning av palliativa kvalitetsindikatorer för politiken. Transparens är det enda sättet att driva på för verklig förändring.
Vården i livets slutskede är det slutgiltiga kvittot på vår medmänsklighet. Att titta bort när statistiken visar allvarliga systematiska problem är inte ett alternativ. Nu krävs politiskt ledarskap som vågar prioritera tryggheten när den behövs som allra mest. Varje människa förtjänar ett värdigt avslut.