Debatt: Vi stärker anhörigstödet – men ännu mer behövs

Stöttning till de vi älskar kan kännas självklar, men anhörigskapet kan också vara en stor påfrestning. Nu stärker vi anhörigstödet och ännu mer behövs.

Eja har svårt att gå och hennes man är dement – när han ska hämta posten kommer han inte alltid tillbaka. Vem ser henne?

Emmas son Oscar har en svår funktionsnedsättning och behöver assistans dygnet runt. Oscar och hans mamma längtar båda till den dag han kan flytta hemifrån, han är nu tjugofem år men dagen kommer aldrig. Hur ska de orka?

Neos mamma ska dö. Hans pappa orkar vare sig äta eller borsta tänderna. Vem hjälper när ett barn och hans pappa lever sina liv i skuggan av döden?

Mer än en miljon personer i Sverige hjälper, stöttar och tar hand om en närstående. I en och samma trappuppgång kan någons förälder åldras och behöva stöd, en annans syskon lida av en skrämmande ätstörning och en sexåring få diabetes så att föräldrarna inte har en chans att sova en hel natt på flera år. För många blir den påfrestningen så stor att de själva blir sjuka.

Många tar ledigt från jobbet. Cirka 100 000 har gått ned i arbetstid eller slutat arbeta helt för att få ihop det. Särskilt kvinnor tar ett stort ansvar, vilket sannolikt förklarar varför de som anhöriga blir sjukskrivna tre gånger oftare än män. Redan 2014 konstaterade Riksrevisionen att stödet till anhöriga måste stärkas. De ska inte behöva bära sin berörda ensamma.

Stöd behövs till varje tyngd anhörig – till åldrande par, till alla de som vårdar, hjälper eller stöttar unga vuxna med svår psykisk ohälsa, till alla familjemedlemmar till människor med långvarig, kronisk sjukdom, till föräldrar och syskon till människor med svåra funktionsnedsättningar och till närstående till människor som drabbas av allvarlig sjukdom och svävar mellan liv och död.

2020 drev Liberalerna igenom en anhörigstrategi och 2023 var vi pådrivande för att ta fram ytterligare förslag på stöd. Ett av de förslagen är att socialtjänsten ska få en skyldighet att erbjuda vägledning till anhöriga, ett annat att ge en namngiven kontaktperson till varje anhörig som själv har ett särskilt behov av stöd. Förbättringarna kan betyda mycket. Dessutom stärker vi och övriga regeringen stödet till anhöriga i budgetpropositionen för 2025, med 150 miljoner kronor 2026 och 300 miljoner kronor 2027 och framåt.

Liberalerna vill mer. Till att börja med behöver hälso- och sjukvården få en större skyldighet att erbjuda stöd, råd och information till anhöriga.

Framför allt behöver barn uppmärksammas och deras rätt till stöd stärkas, både i socialtjänsten och hälso och sjukvården. Familjer med missbruk ska ha rätt till familjestöd, och föräldrar ska kunna tvingas till beroendevård om deras sjukdom skadar barnen. Kunskapen om barn som anhöriga behöver också öka hos de som möter barnen i skolan.

Vi arbetar för att VAB (tillfällig föräldrapenning) utvidgas. Föräldrar med kroniskt sjuka barn borde kunna vabba för att lära skolpersonal om sitt barns sjukdom och behov. Likaså borde föräldrar med barn som behöver stöd från socialtjänsten kunna vabba för besök som krävs för barnets utveckling och framtid. Det behövs ett närmare samarbete med elevhälsa, förskola och skola för att förenkla vardagen för kroniskt sjuka barn och deras föräldrar. Vi vill också att barn ska kunna få anhörigstöd enligt socialtjänstlagen.

Vårt mål är att en nationell anhöriglinje ska ge stöd och råd, dygnet runt. Dessutom ska vårt val att stötta självklart vara ett frivilligt åtagande – varje anhörig måste därmed vara trygg med att samhällets omsorg är trygg och av god kvalitet.

Anhöriga måste få gott stöd – det är det enda rätta för ett omtänksamt samhälle, annars blir dagens anhöriga morgondagens patienter. Vi måste som samhälle säkra att någon ser en vuxen som hjälper och själv behöver hjälp. Säkert veta att omtänksamma vuxna ser ett barn som har det svårt. Detta är en obetydlig kostnad, men en mycket viktig investering.

Lina Nordquist, riksdagsledamot och gruppledare (L)

Publicerat i UNT 14 maj 2025.