Genom att dra lärdom av varje självmord kan vi förhindra nästa

Varje självmord är en djup tragedi. Men det sker i stort sett varje dag. I Sverige avlider årligen omkring 1 200 personer i suicid. Av dessa är cirka 50 barn och unga under 20 år. Sverige är långt ifrån att nå målet om att ingen människa ska behöva hamna i en sådan utsatt situation att självmord ses som den enda utvägen.

Över tid har självmordstalen minskat, men utvecklingen går alltför långsamt. Det duger inte. Vi behöver stärka samhällets förmåga att förebygga suicid. Vi behöver bygga strukturer som gör det möjligt att dra lärdom av varje förlorat liv – för att förhindra nästa.

I dag är lärandet dessvärre mycket begränsat. Det är i stort sett bara inom hälso- och sjukvården som utredningar efter suicid genomförs. Detta trots att suicid ofta är resultatet av omständigheter som sträcker sig långt bortom vad vården arbetar med. Det kan exempelvis handla om social utsatthet eller arbetslöshet. Det kan också handla om tillgång till medel och metoder för suicid.

De systematiska utredningar som ändå görs fångar av naturliga skäl bara upp personer som har haft kontakt med vården och i de fall vården får kännedom om självmordet. Men en stor andel – enligt en studie från 2021 hela 40 procent – av dem som avlider i suicid har inte haft någon kontakt med hälso- och sjukvården under de tre sista månaderna i livet.

Allt detta tillsammans gör att potentiella lärdomar går förlorade, eftersom ingen har haft ansvar för lärande i ett bredare perspektiv.

I Tidöavtalet enades vi om att en ”haverikommission” ska tillsättas när en person har begått självmord. Det ska vara en utredning om vad som hänt, och vad som kan ha brustit. Inte för att peka finger eller hitta syndabockar, utan för att genom ökat lärande förebygga nya självmord. I lagrådsremissen ”En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid”, som beslutades i torsdags, föreslår vi nu en ny lag som ska möjliggöra breda utredningar efter suicid. Dessa utredningar ska, till skillnad från vad som har funnits hittills, involvera flera aktörer och ta in en mångfald av perspektiv.

Den nya lagen innebär att en utredning alltid ska genomföras när ett barn har avlidit i suicid. Skälet till detta är enkelt: barn är en särskilt skyddsvärd grupp där samhället har ett stort ansvar. Ju yngre barnet är, desto ovanligare är det också att det finns en känd koppling till någon form av psykisk sjukdom. I dag är det bara omkring 25 procent av de suicid som inträffat bland barn i landet som utreds enligt den så kallade lex Maria. Resterande självmord bland barn utreds inte.

Utredningar kommer också kunna genomföras när vuxna har avlidit i suicid och vid dödsfall där det kan röra sig om suicid, men inte definitivt går att fastslå.

Syftet är att dessa utredningar ska lägga grunden för åtgärder som kan förebygga suicid. Behovet av sådana åtgärder är stort. Ett exempel är gruppen unga vuxna. Suicidtalet bland unga i åldern 20–29 år, alltså antalet suicid per 100 000 invånare i åldersgruppen, har ökat med i genomsnitt 1,8 procent per år under perioden 2006–2020. Det är en utveckling som saknar motsvarighet bland andra åldersgrupper. Utredningarna ska kunna synliggöra både brister och möjligheter i samhällets system. De ska också kunna lämna förslag på hur det suicidpreventiva arbetet kan utvecklas på såväl nationell som lokal nivå. Organisationen byggs nu upp på Folkhälsomyndigheten.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Samtidigt kommer också arbetet med utredningarna att påbörjas.

Varje suicid är en tragedi och ett misslyckande för samhället. Den nya nationella utredningsfunktionen ger oss förutsättningar att bättre förstå bakomliggande orsaker och vidta rätt förebyggande åtgärder. Därigenom kan vi ytterst sett rädda liv.

Jakob Forssmed, socialminister (KD)
Lina Nordquist, förste vice partiordförande (L)
Camilla Waltersson Grönvall, socialtjänstminister (M)
Jessica Stegrud, riksdagsledamot (SD)

Publicerat i Altinget 8 december 2025.