Slopa det svenska eldningsförbudet

År 2024 har Sverige lyckats utnämna varje person som har en trädgård eller odlingslott till en avfallsproducent som därför måste iaktta EU:s avfallshierarki.

En sådan övernitisk tolkning av EU:s regler har en parallell i de förbjudna kanelbullarna för knappt tjugo år sedan. Då ansåg miljökontor ute i landet att EU:s livsmedelslagstiftning förbjöd enskilda att baka bullar hemma och ta med dem till kyrkkaffet. Dåvarande EU-kommissionären Margot Wallström gick ut och dementerade att EU:s regler skulle tolkas på det sättet (SvD 29/8 2006).

Men miljökontoren läste bara EU:s förordningar och direktiv ordagrant. Varje person som tillagade mat och erbjöd den till andra var att se som ett livsmedelsföretag. Inget livsmedelsföretag fick bedriva verksamhet utan att först kontrolleras och godkännas av miljökontoret. För kontrollen utgick en för privatpersoner orimligt hög avgift, alldeles bortsett från att hemmets kök hade små förutsättningar att godkännas. För att inte tala om obehaget att få sitt kök inspekterat av miljökontoret bara för att man ville baka bullar och skänka till kyrkkaffet.

EU brydde sig inte ett dugg om den underliga svenska tolkningen. I fokus för EU:s skärpta lagstiftning fanns inte bullbakande privatpersoner, utan i första hand livsmedelsindustrin och restauranger.

Men i år gäller det alltså sättet som avfallsdirektivet har implementerats i miljöbalken.

Avfallsproducenter är enligt svensk tolkning exempelvis a. pappersbruket i Skutskär som producerar 545 000 ton pappersmassa varje år och b. jag själv, som är innehavare av en odlingslott i Ruddammsdalen som mäter 12 x 7 meter.

Jag vågar hävda att jag producerar väsentligt mindre bioavfall än pappersbruket. Ändå ska samma regler gälla. Pappersbruket och jag måste båda kompostera material (återvinning) och vi får inte att elda upp bioavfallet (energiåtervinning), inte ens i enlighet med de redan förut restriktiva regler som gällt för eldning i tätbebyggt område.

Missförstå mig rätt – jag komposterar redan i min egenhändigt byggda kompost. Det är principen! Det är ingreppet i människors frihet; att man inte längre får tända en eld på sin egen tomt av torra grenar från fjolåret – givetvis med hänsyn till grannar, kommunala förordningar och eldfara – om inte myndigheterna tillåter det. I ett land som har den näst lägsta befolkningstätheten i EU!

Det framgår av prop. 2019/20:22 om förbättrat genomförande av avfallsdirektivet att den dåvarande S-MP-regeringen ansåg att det hälso- och miljömässiga skyddsintresset är lika starkt oavsett om det är pappersbruket i Skutskär eller privatpersoner som ger upphov till bioavfall. Ställningstagandet avslöjar en brist på sinne för proportioner.

Effekten av det svenska sättet att implementera EU:s avfallsdirektiv är att människor upplever lagstiftningen antingen som fullkomligt löjlig eller som ett övergrepp (UNT 21/4). På Gotland har tre privatpersoner redan polisanmälts för att de har eldat i sin trädgård (P4 Gotland 21/4 2024). Men vi har väl alla rätt att kräva att myndigheter arbetar för att lösa viktigare problem i Sverige och EU, som klimatet, kriget i Ukraina, brottsligheten, skolan, jobben och ekonomin?

Det är inte undantag från ett totalförbud mot eldning i lokala föreskrifter som behövs, vilket miljönämndens ordförande Klara Ellström (MP) antyder (UNT 21/4), utan en ordning där privatpersoner inte anses vara avfallsproducenter när de sköter sin trädgård.

Sverige måste börja förvalta sitt EU-medlemskap på ett bättre sätt. Det behövs inga kändisar som Europaparlamentariker, utan personer som vid sidan av sitt parti också företräder Sverige och ser till Sveriges bästa. Själv står jag på en plats långt ned på valsedeln och har inte alls tänkt att lämna min domartjänst i Stockholm. Men ibland kliar det i fingrarna när jag tänker på allt som Sverige skulle kunna göra så mycket bättre i EU-sammanhang.

Eva Edwardsson (L)
Kandidat till Europaparlamentet