Traditionell husläkare löser vårdens akilleshäl

Svensk sjukvård är svår att nå, både via telefon och på en plaststol på akuten. För människor utanför stora och medelstora städer tillkommer avstånden och läkarbristen och alltför ofta är väntan lång till behandling. Även om det inte är så långt till ett sjukhus i utsatta förorter är hälsoproblemen större där och kunskaperna om vilken hjälp som finns att få är lägre. Läkartätheten är också lägre än i riket som helhet.

Allt detta skapar otrygghet och frustration. Ett av världens mest utvecklade länder klarar både god tillgänglighet och hög kvalitet.

Det är fyrtio år sedan Folkpartiet lanserade ”husläkarna”. När den reformen införts fanns under en tid en fast, personlig läkarkontakt inom räckhåll. Men sedan en S-regering avskaffat husläkarlagen vände kurvan neråt. I dag kan betydligt fler säga namnet på sin frisör än på sin läkare.

Liberalernas nya sjukvårdsprogram har en rad förslag om hur digital och fysisk vård ska komma närmare människorna, hänga samman och bli mer personlig. Husläkaren måste gå att nå även med modern teknik. I den skärningspunkten finns mycket att göra, inte minst för att förbättra tillgängligheten där den är som sämst, alltså på landsbygden och i utsatta förorter.

Primärvården måste stärkas. Det är svårt att hitta en analys av det svenska sjukvårdssystemet som inte har detta som slutsats. I Sverige är 16 procent av läkarna allmänläkare, mot OECD:s genomsnitt på 23. I Finland är siffran 37 procent. Det faktum att så många hamnar på ”fel” vårdnivå eller i parallella vårdsystem korkar igen system och skapar onödiga köer. Fler blivande läkare måste kunna och vilja specialisera sig som allmänläkare och fler sådana tjänster måste inrättas.

Mycket diagnostik och behandling kan i dag utföras med ganska lätt utrustning. Det möjliggör mer av nära och personlig mobil sjukvård. En mobil vårdcentral kan finnas på en plats utanför lanthandeln en gång i månaden, ungefär som en bokbuss. Ett annat koncept är det som kallas ”mottagningshotell” – att kliniker turas om att bedriva vård i förorternas och småstädernas lokaler vissa dagar per månad, för att patienterna ska slippa långa resor. Fler kan dessutom vårdas i hemmet om ett mobilt team kommer på besök regelbundet. Viss utrustning som behövs för att övervaka sjukdomsförloppet, exempelvis blodtrycksmätare, kan lånas ut till patienterna på samma villkor som hjälpmedel.

För hundratusentals människor är det numera en viktig vardagstrygghet att smidigt få kontakt med sjukvården via sin mobiltelefon. Digitaliseringens möjligheter ska utnyttjas fullt ut, med personlig integritet, högre grad av kontinuitet och respekt för vår gemensamma ekonomi. Det gäller allt från tidsbokning till receptförnyelser, till behandling på distans. Staten måste se till att de 21 regionerna har datasystem med gemensamma standards – det är en nyckel till tryggare vård, bättre patientflöden, mer forskning och säkra att ny kunskap finns tillgänglig också i systemets yttersta kapillärer.

Samverkan region-kommun kring patienter som behöver både medicinsk och social omvårdnad har länge varit ett sorgebarn i det svenska vårdsystemet. Här måste politiker på alla nivåer bjuda till och verkligen ta ansvar för en förbättring. På vissa punkter behövs lagändringar. Det är till exempel rimligt att kommunerna får anställa läkare i äldreomsorgen, inte minst för strategiskt patientsäkerhetsarbete.

En del av det vi vill införa och växla upp kräver nya resurser. Vi är redo att ta ansvar för finansieringen av de löften vi ställer ut och en grundbult i detta är ett vitalt näringsliv och hög sysselsättning. Därmed behövs vissa skattesänkningar, som leder till att fler betalar skatt och att mer pengar kommer in till det gemensamma.

Liberalernas sjukvårdspolitik innebär ett stort steg mot närmare och tryggare vård i landets alla delar. Vi kommer att arbeta för att lösa allt från infrastruktur, till kompetensförsörjning, till att få fram de resurser som omställningen kräver.

Lina Nordquist, riksdagsledamot, sjukvårdspolitisk talesperson (L)