Vi tänker laga hålen i svensk tandvård

Mun och tänder är försummade aspekter av hälsa. Idag har vi kvar våra egna tänder högt upp i åldrarna, vilket var ovanligt för bara någon generation sedan. Det är viktigt att de sköts väl – för att vi inte ska bli undernärda, för att hålla oss friska och kunna leva våra liv fullt ut, hela livet. Ändå är skyddet idag för svagt för många av oss. Det finns dessutom samband mellan barns och föräldrars tandhälsa. Varje barn måste ha en ljus framtid.

Med åren får vi hårdare och därmed skörare tänder. Tänder slits och det är ju inget vi kan välja bort. Dessutom löper en del av oss extra stor risk att drabbas av dålig munhälsa, inte minst de med funktionsvariationer, diabetes, cancer, reumatoid artrit, demenssjukdom, anorexia, bulimi och psykoser.

När behoven av tandvård ökar måste kostnaderna för individen vara skäliga. I dag ökar de snarast lavinartat. Med dagens system kan det i slutändan krävas ett val: hållbar ekonomi idag eller livsavgörande hälsa på sikt. Vårt leende kan vara en fråga om vi har råd. Det är oacceptabelt.

Vi vill därför stärka högkostnadsskyddet i tandvården, med fokus på de med störst behov. Stegvis vill vi minska tandvårdsutgifterna och det administrativa krånglet för de som har allra högst risker, behov och kostnader.

De ekonomiska stöd som finns för äldres och riskgruppers munhälsa är för svaga och skyddar inte tillräckligt när det är som allra mest kritiskt. Att ha kvar sina tänder och en god tandhälsa får inte vara en fråga om att ha råd eller inte. Här är det samhällets plats att kliva in och säkra en del av finansieringen.

Vi tänker laga hålen i svensk tandvård.

Tandvårdens finansiering behöver moderniseras. Liberalerna vill gradvis göra tandvårdens finansiering alltmer lik den övriga hälso- och sjukvården. Vi vill åstadkomma det genom att utveckla högkostnadsskyddet med en stigande grad av betalning av det gemensamma. Vi anser även att högkostnadsskyddet ska omfatta abonnemangstandvården. De med allra störst behov måste prioriteras – årsrika ingår där och det gör även människor med kroniska sjukdomar kända för att gå ut över vår munhälsa.

Att investera i munhälsa kräver också investeringar i tydligt förebyggande åtgärder. För att stärka riskgruppers munhälsa krävs legitimerad tandvårdskompetens i övrig hälso- och sjukvård som ger råd till patienter i samband med sjuk­husinläggning och till nydiagnostiserade personer i samband med diagnos. Dessutom behöver anställda på vårdcentraler, barnmorskemottagningar, habilitering och barnavårdscentraler ha grundläggande kunskap om munhälsa.

Allt detta är en ren investering för det svenska samhället. Människor som förlorat tänder är sjukare än andra, bakteriebeläggningar på tänderna ökar risken att dö i förtid med 50 procent. Genom ett skydd mot alltför stora kostnader och en investering i förebyggande arbete kan vi mota hålen och lidandet vid dörren.

I slutändan handlar detta om att få leva livet, hela livet. Att förlora sitt leende eller att antalet goda år blir färre kan vi inte acceptera. Som medborgare förtjänar man att veta att samhället finns där när behoven ökar, och vi måste också veta att hjälp finns att förebygga att problem uppkommer. Ingen av oss ska behöva leva med eller dö av dåliga tänder. Vi ska var och en ha råd med ett leende.

Lina Nordquist, riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson (L)
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)