Hyrpersonalens löner måste minska
Det finns ett systemfel som skapar enorma svårigheter för den svenska sjukvården, skriver Malin Sjöberg Högrell, Liberalerna.
Onsdag 3 augusti 2022
Bemanningsbranschens olika spelregler har lett till en helt orimlig situation på många sjukhus där man kan tjäna dubbelt så mycket som en kollega som egentligen gör exakt samma arbetsuppgifter. Detta problem måste lösas för att svensk sjukvård ska kunna fungera.
I dag arbetar cirka 1,9 procent av Sveriges arbetsföra befolkning för ett kollektivanslutet bemanningsföretag. Det finns stor utvecklingspotential. Fram till 1992 var det olagligt med bemanningsföretag, så det är inte förvånande att andelen fortfarande är låg. Branschen har fått en betydelsefull roll i Sverige, men det gäller också att politiken banar väg för deras fortsatta utveckling inom den offentliga sektorn, så att det harmonierar med resten av systemet.
Arbetsmarknaden behöver tydliga spelregler, särskilt inom en så viktig bransch som vården. En hälso- och sjukvård präglad av kontinuitet och tillgänglighet bygger på att fundamentet är intakt och inte släpper igenom systemfel.
Samtidigt balanseras kollektivavtalen för arbetare och tjänstemän olika. För arbetare regleras lönesättningen utifrån en genomsnittlig förtjänstlön (GFL) vilket innebär att en inhyrd konsult inom lokalvård ska ha den lön som motsvarar genomsnittlig lön på den arbetsplats hen arbetar, för det yrke som hen har.
Tjänstepersonens lönesättning sker däremot individuellt, vilket är den totala motsatsen till den reglering som arbetarnas kollektivavtal regleras av. I praktiken kan en sjuksköterska som tjänar 37 000 kronor snabbt dubblera sin lön via ett bemanningsföretag – även om personen i fråga varken byter arbetsplats, arbetsuppgifter eller har mer kompetens än tidigare. Det är uppenbart orimligt, som system och för den enskilde medarbetaren, och skapar enorma slitningar i sjukvården.
Det här är långt ifrån det enda problemet. Medarbetare har i flera fall valt bemanningsbranschen på grund av brister hos de offentliga arbetsgivarna. Det är helt avgörande att komma till rätta med bristerna genom att skapa hälsosamma scheman och hållbara arbetsplatser för medarbetare inom vården, ha goda möjligheter till karriärutveckling och löneutveckling – vara en attraktiv arbetsgivare helt enkelt. Det är fullt förståeligt att man söker så bra arbetsförhållanden som möjligt, och regionernas ansvar är att bli bättre på den fronten.
Det är även viktigt att fortsatt kunna ta in bemanningspersonal när tillfälliga, akuta vakanser uppstår, och kompensera skäligt ekonomiskt för det. Det läge som råder nu är helt ohållbart. Det är inte bemanningsbranschen i sig som är problemet, tvärtom är den en viktig tillgång för vården – det är systemfelet som uppstått, och spelreglerna som brister.
I dag befinner sig regionerna på ett auktionshus där dagens systemfel skapar en enorm kostnadsutveckling för regionerna. Trenden är tydlig. Löneutvecklingen för den personal som jobbar hos samma arbetsgivare i jämförelse med den personal som väljer att byta arbetsgivare är absurt låg. När ett system är satt ur spel finns en betydande risk att allas krig mot alla uppstår mellan sjukvårdens olika aktörer.
Här har vi ett systemfel som måste åtgärdas i samtliga regioner tillsammans med arbetsmarknadens parter. Politiken kan inte längre använda skygglappar för att frågan är svårparerad. Det här är inte en fråga om utförare, det är en fråga om regionernas förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. Att bedriva en kvalitativ vård.
Regionerna och arbetsmarknadens parter måste skapa långsiktigt hållbara spelregler för bemanningsbranschen, för fortsatt rörlighet och flexibilitet för både personal och arbetsgivare. Inom LO-kollektivet har GFL-modellen visats vara framgångsrik, det är rimligt att även söka implementera denna inom tjänstemannakollektivet i landets regioner. Med GFL-modellen skulle nuvarande situation, där man kan dubblera sin lön genom att byta arbetsgivare utan att ändra arbetsuppgifter, inte längre råda. Jag vill att Region Uppsala tar ledartröjan och ser över förutsättningarna för att införa ett GFL system för bemanningsbranschen inom sjukvården. Det kan vara en väg ut från den onda cirkel som råder nu, och skulle kunna implementeras i hela landet.
Att försöka mildra symptomen i detta läge är inte längre en valmöjlighet, nu handlar det om att åtgärda det systemfel som präglar den svenska sjukvården. Om vi menar allvar med att regionerna ska leverera hälso- och sjukvård av toppklass kan vi inte sitta på läktaren och se hur systemfelet urholkar regionens möjlighet att stärka löneutvecklingen för de egna anställda, tillgodose en bra arbetsmiljö och bedriva kostnadseffektiv vård med skattebetalarnas pengar. Det är vårt ansvar gentemot alla sjukvårdens medarbetare i Sverige, och alla människor som förlitar sig på att vården ska leverera, att vi åtgärdar systemfelet och skapar hållbara spelregler för vårdens aktörer.
Malin Sjöberg Högrell (L), regionråd, Region Uppsala