Debatt: Människor glöms bort i ett absurt system
Onsdag 15 februari 2023
Att vara svårt sjuk men inte kunna få vård – just för att man är för sjuk. Detta är en absurd situation som aldrig borde uppstå. Ändå uppstår den dagligen. Den som drabbats av beroendesjukdom och samtidigt lider av annan psykisk sjukdom kan i dag fastna i ett ingenmansland mellan socialtjänst och psykiatri, där ingen hjälper.
Runt om i Sverige finns tusentals människor som har dubbla eller trippla diagnoser och vårdbehov. Inget underligt med det. De av oss som lider specifikt av kombinationen beroende och annan psykisk sjukdom kan dock fastna i limbo och förvägras hjälp med det ena tills vi blivit friska från det andra. De mest utsatta i vårt samhälle hamnar i ett organisatoriskt mellanrum där ingen vård finns. Bara ett förbannat vakuum, som min bekant Kenneth kallar det.
Kenneth är narkoman. Över en mugg kaffe berättar han om vad som *inte* hände honom förra året. Kenneth behövde avgiftning och annan psykiatrisk vård för att klara av att ta till sig långsiktig behandling av sitt beroende, sade socialtjänsten. Just hans beroende gjorde att han inte var mottaglig för psykiatrisk vård, sade sjukvården. Moment 22. Kenneth fick ingen vård alls.
Ett annat hjärtskärande exempel är Sanne (Uppdrag granskning, nov 2018). Under två år togs Sanne in på akut psykiatrisk tvångsvård 21 gånger, men släpptes ut igen utan att få någon fungerande behandling. Beroendevården var inte psykiatrins ansvar, men innan hon fick hjälp mot beroendet kunde hon heller inte få vård för sin anorexi. Behandlingshemmen för missbruk kunde heller inte hjälpa henne, eftersom hon var för sjuk i anorexi och annan psykisk ohälsa. Sanne hamnade på gatan. Droger och sexuella övergrepp blev hennes verklighet.
Sanne lever och jag tror att även Kenneth är vid liv. Andra faller genom maskorna, ända till botten. Johannas liv slutade på en soffa när hon var trettio år (Allas 17 jan 2022). Hennes storasyster satt utanför huset och grät.
Det är hög tid att vi gör något åt denna plågsamma, helt absurda situation.
Synen på människor som drabbas av beroende. Sannolikt var det där allt började. Så här: när en människa behöver stöd och vård beror i dag bemötandet på vilken sjukdom hon drabbats av. Regelverkens attityd gentemot personer med missbruk och beroendesjukdom har länge haft drag av en moralism som samma person aldrig skulle möta om hen brutit benet i en brant skidbacke, eller ätit sig sjuklig på restaurang. Detta är ovärdigt. Frustrerande för de som arbetar för att hjälpa och framför allt mycket farligt för de drabbade. Det måste upphöra.
Liberalerna har länge arbetat för att ge röst åt dem vars egna röster inte är de starkaste. Vi tänker riva de organisatoriska och regelmässiga gränser som skapar tomrum. Tillsammans med flera andra partier i riksdagens socialutskott drev vi på för en utredning som kunde hitta sätt att laga maskorna i skyddsnätet – en kamp vi till slut vann.
Direkt visade det sig att utredningen såg detsamma som vi: människor glöms bort i ett absurt system. Utsatta personer skickas fram och tillbaka mellan socialtjänst och psykiatri – eftersom det är svårt att bedöma vem som är ansvarig för att hjälpa får människor ibland ingen hjälp alls. Besluten som fattas är korrekta utifrån regelverket, men de överger individer som behöver vård.
Nu har utredningen presenterat sina förslag. Man beskriver sambandet mellan psykiatriska tillstånd och skadligt bruk, betonar också vikten av att vård och stöd ges efter patientens behov och inget annat. Kommuner och regioner kommer att behöva samordna sig betydligt mer koordinerat omkring de människor som behöver dem. Allt det stöd som behövs måste kunna sättas in när det behövs och kanske viktigast av allt föreslås att all beroendevård ska vara en fråga för hälso- och sjukvården.
Utredningens förslag är mycket viktiga. Avgörande steg kan nu tas för att ingen ska glömmas bort: varje Kenneth ska fångas upp, varje Sanne och varje Johanna. Välfärden ska vara stark. De sociala skyddsnäten måste tillhöra oss alla. Vi liberaler accepterar inget mindre.
Lina Nordquist
Social- och sjukvårdspolitisk talesperson (L)